...och det beror mest på att jag bara inte orkat. Första veckorna på ledigheten blir jag antingen manisk och börjar städa överallt och springer runt som värsta duracellkaninen - eller så blir det som i år: luften går ur. Jag orkar ingenting men har ändå inte ro att bara ta det lugnt.

Nu börjar jag landa litegrann, äntligen.

Det som hjälpt landingen en smula är ungdomslägret som arrangeras av klubbens föräldrar uppe på Lovisedal. Vi tar in tränare och sätter ihop ett litet ridläger och ungarna sover över i klubbstugan. Det är ett riktigt taikonläger och i år har alla barn blivit så stora att vi faktiskt vågade låta dem sova kvar på egen hand. Både jag och Camilla bor ju knappt 5 minuter från stugan så vi kan komma dit fort vid eventuell nödsituation.

Det är inte en dum lösning, för att dela läger med 13 ungar i åldern 13-17 år är inte en odelad njutning. Ljudnivån är inte att leka med och ingen vågar eller ens vill veta vilken tid de verkligen somnade... ;)

Vi vuxna är istället där på dagen och lagar lunch och middag och umgås. Det är lite av vuxendagis över det hela för vår del!

Sanna sov inte över, utan var med på enstaka träningar med Sacha. Annars var det Fredrik som lånade syrrans häst för hopplektionerna.

Det är inte bara ungarna som blir helt slut av detta läger...

  ...men det är ju å andra sidan inget att hänga läpp för!