...och det beror mest på att jag bara inte orkat. Första veckorna på ledigheten blir jag antingen manisk och börjar städa överallt och springer runt som värsta duracellkaninen - eller så blir det som i år: luften går ur. Jag orkar ingenting men har ändå inte ro att bara ta det lugnt.

Nu börjar jag landa litegrann, äntligen.

Det som hjälpt landingen en smula är ungdomslägret som arrangeras av klubbens föräldrar uppe på Lovisedal. Vi tar in tränare och sätter ihop ett litet ridläger och ungarna sover över i klubbstugan. Det är ett riktigt taikonläger och i år har alla barn blivit så stora att vi faktiskt vågade låta dem sova kvar på egen hand. Både jag och Camilla bor ju knappt 5 minuter från stugan så vi kan komma dit fort vid eventuell nödsituation.

Det är inte en dum lösning, för att dela läger med 13 ungar i åldern 13-17 år är inte en odelad njutning. Ljudnivån är inte att leka med och ingen vågar eller ens vill veta vilken tid de verkligen somnade... ;)

Vi vuxna är istället där på dagen och lagar lunch och middag och umgås. Det är lite av vuxendagis över det hela för vår del!

Sanna sov inte över, utan var med på enstaka träningar med Sacha. Annars var det Fredrik som lånade syrrans häst för hopplektionerna.

Det är inte bara ungarna som blir helt slut av detta läger...

  ...men det är ju å andra sidan inget att hänga läpp för!

 

Sanna

23 juni 2011 23:23

Alltså, nu är ju detta min, något subjektiva åsikt, men han är nog världens sötaste häst! Speciellt på bilden där han ligger pladask på marken. SÖT!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...