Det finns en del föräldrar som tycks ha nerver av stål.

Deras barn gör saltomortaler med crosshojar, de hoppar ruskiga terränghinder med galna hästar, de klättrar i berg utan skyddsutrustning och deras föräldrar står leende och tittar på.

Antingen är dessa människor helt förryckta eller så har de fått en och annan föräldranerv amputerad med tång.

Vi har nu, äntligen, efter långt och ångesttyngt letande, hittat en häst som Fredrik gillar och som uppfyller de flesta av våra små, ödmjuka krav på en häst som tar de flesta av våra besparingar i anspråk.

YES! Är första reaktionen. Äntligen!!

Sedan börjar researchen på webben och ältandet av vad säljaren egentligen sa.

"Det är roligt att Fredrik gillar pigga hästar som är framåt".

"En del som provridit har inte gillat att hästen är så energisk".

Givetvis hittar jag ett youtubeklipp från den stackars hästens första hoppträning där medryttaren kommenterar att hästen var "galen" och att hon själv inte hade nån kontroll.

I och för sig ser filmen ut som en helt vanlig hopplektion med lille Shag, araben som Fredrik fick låna under en tid.

Oh my god. Kalla fötter är bara förnamnet. Nedfrysta subzero-fötter är vad jag har.
Är jag på väg att köpa en killermachine åt mitt barn??

Fullblodsskalle?

Hej och adjö, jag lämnar jorden för att dra en mental helikopterrunda runt jorden innan jag kanske landar-häst?

Eller är hon bara lite pigg jämfört med senaste årens zombiehästar vi haft? (Som jag varit ganska nöjd med...som hönsmamma).

Ångest för att vi inte hittar någon häst - ångest för att vi faktiskt hittar en häst.
Vad är det för fel på marsvin som intresse.

Man kan tom äta dem. Fina djur.

 

Kjell

21 november 2011 22:55

Du är bara för rolig Addi! Hamstrar kan man t.o.m äta - den var en av dina bättre :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...