Under gårdagskvällen och idag på förmiddagen var Sanna och Fredrik på dressyrkurs med var sin häst.

Det var en mycket ambitiöst upplagd kurs: igår fick alla rida vanlig lektion, i morse plockades en del ut att rida program medan domaren dömde och kommenterade bedömningen högt i mikrofonen. Efter programridningen fick varje ekipage göra övningar och få tips som stärker deras uppvisning. De som inte var med på denna programridning fick rida vanlig lektion igen på eftermiddagen. Däremellan erbjöds ett "kvartssamtal" där tränaren, Cina Fälling - som även är domare - coachade och svarade på frågor enskilt med var och en.

Det var bara så jäkla bra!! :)

En märklig men rolig händelse var att Sacha plötsligt fick träffa sin mamma!

När vi precis lastat in honom i transporten på fredagskvällen så skulle ägarna till gården ta in sina fölmärrar med föl. När en av dem gick förbi så blev Sacha alldeles till sig och möhöhöade och skuttade nästan omkring inne i transporten. Först undrade jag vad som tagit åt honom, men sedan plingade det till i något avlägset hörn av min hjärna och jag drog mig till minnes att hans mamma hade sålts till den här gården.

Dagen efter frågade Sanna om det möjligen var Micha, Sachas mamma som gick i en av hagarna med sitt lilla föl - och det var det!!! Sacha hade känt igen henne. Undrar vad som flög genom hans huvud då.... Lille plutt!!!

 -  Sacha som liten bäbis, tillsammans med sin mamma Micha e. Cortez. Bilden kommer från uppfödarna, Trollkuse HB.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...