Kände mig väldigt trött efter jobbet men eftersom vädret var fint och hästen behöver gå en lite längre runda så att han inte blir skogstokig imrogon, så bestämde jag mig för att rida till Lovisedal och ta en premiärgalopp i backen.

Tog Sannas ridväst för säkerhets skull...

Här ska alla yngre personer hålla för ögonen - men fy sjutton vad klaustrofobiskt och obekvämt det är att ha västen på när man rider! Å andra sidan skulle jag ångra mig djupt om jag inte tog den när jag ska ut på en liten risktur som denna och sedan åker av och gör mig illa.

Det sistnämnda var väl temat genom hela ritten. Bara att inse att man blivit väldigt medelålders och väldigt, väldigt medveten om sin egen bräcklighet.

Cajun är rätt osäker när man är ute och rider ensam - vilket är det jag oftast gör. Prassel i skogen, svampplockare, hus där det finns liv och rörelse i trädgården, ja det går inte helt utan sidoskutt eller stundtals fiolspänd häst. Så jag kliver helt sonika av när vi närmar oss sådana ställen.

När jag leder honom så går han tryggt bredvid. Det är faktiskt skönt. Han försöker inte rusa förbi, vare sig tränger eller kliver på mig. Han räknar helt enkelt kallt med att det är jag och inte han som är den som går åt om det dödliga hotet han anar bakom nästa sten, verkligen visar sig vara dödligt.

Väl framme i Lovisedal så tog vi två galopper utmed sidobacken då huvudbacken var lite väl stenig. Red sedan rakt igenom sandtaget och där fick han en sån fantastiskt fin trav! Han svävade fram och jag såg skuggbilden på marken: han bär sig väldigt fint. Kul att han har en sådan bra naturlig form - det går så enkelt för honom, det som Geshira och jag (och Sanna) kämpade så mycket med.

På vägen hem började jag känna mig riktigt risig. Kallsvettig och jättetrött. Red förbi hemma och bad Fredrik gå sista biten med Cajun till Denan och släppa ut honom i hagen. Sedan har jag legat i soffan framför TV:n med filten omsvept om mig hela kvällen. Känner mig lite bättre nu, men jag vet inte om jag helt sonika är "normalt" trött eller om det är något förkylningselände på gång. Lär väl märka det imorgon.

Tills dess ska jag sitta och mysa i nöjdhet över ridturen, trots att det blev lite promenader till fots här och där.

 

Cecilia

23 september 2009 22:01

Krya på dig!

http://cilla-cecilia.blogspot.com

 

Josefin

24 september 2009 10:26

Säkert svinis, kolla om du har fått en knorr ;)

http://williamox.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...