Vissa tillfällen behöver inte guldkantsinramning för att vara magiska.

En kall kväll i april, som ikväll: temperatur runt nollan, enstaka snöflingor som singlar ner trots att det växer tussilago och blåsippor om vartannat. Solen retas genom att sprida värme någon enstaka dag för att sedan ta tillbaka allt som om den bara skojade. Ändå lägger sig lyckokänslan som denna kväll väcker, mjukt tillrätta som skimrande fluff i mitt inre.

Det behövs ingen champagne eller himlastormande äventyr för att livet ska kännas värt att leva. Det behövs faktiskt bara en hästhage, skruvdragare, isolatorer och elband. Därtill tid att greja och fixa i lugn och ro i ens eget sällskap.

Solnedgång, tystnad i en vindstilla hage - ett löfte om att det snart kommer att ströva hästar där, i grönt gräs och solvärme.