Det finns inga hästar.

Eller jo, men inga som passar.

Har alltid varit Hästnetjunkie men nu närmar det sig en OD. Jag spyr. Jag orkar inte titta på fler hästvideos, tolka annonser, fundera på hur mycket man kan pruta eftersom priserna är snudd på galna.

Inte nog med det:

- Hästen får inte vara för stor

- Den får inte heller vara för liten

- Inte för ung

- Inte för gammal

- Den ska vara hyfsat bra och gärna även utvecklingsbar inom dressyren

- Inte fel om den kan hoppa också

- Helst inte sto. Men det är klart att det kan gå ändå

- Kan man undvika en skimmel så är det bra

- Inte polsk/ungersk/lettisk eller från andra länder med skum hästexport

- Orkar inte åka till skåne

Halvblod? Ja men inte en sån där tung/trög en.

Lusitano/PRE? Gärna men inte 100 000 kr för en knappt inriden. (Dessutom ölburksamlarvarning: det är bara de som samlar som inser värdet - för de flesta är det bara en burk. Översatt: för de flesta är en PRE bara en småtjock häst med mycket man)

Arab? Nja, nä. Alltså då ska den verkligen, verkligen övertyga mig. Känner mig ganska färdig med arabhästar.

Westernhäst? Plånboksvänlig, tilltalar mig på ett sätt, men är de verkligen så markbundna även om man skulle träna dem annorlunda?

Märkligt att vi inte hittar nån häst....

Har precis avslutat att läsa Ildefonso Falcones "Katedralen vid havet". En riktig tegelstensroman om det medeltida Barcelona.

Jag tyckte ju enormt mycket om "Vindens skugga" av Carlos Ruis Zafon - även den en roman om Barcelona. Den var ju väldigt spansk (-no shit Sherlock!) på något vis. Ibland kan man ju läsa en bok på ett språk men samtidigt nästan höra hur det skulle låta på originalspråket. Man känner igen ordvändningarna, känslouttrycken och - hur ska man säga - känslan i boken. Att boken definitivt inte är svensk, inte amerikansk eller tillhör någon av de kulturer som bara sköljer över en i vanliga fall. I vissa fall kan det störa, men ibland väcker det nyfikenhet.

Katedralen vid havet gav inte riktigt samma spansk-spanska känsla som Vindens skugga, men var ändå en mycket underhållande bok. Jag gillar när de inte tar slut med detsamma så tegelstenar är min melodi. Om ni också gillar böcker som räcker en stund, så köp eller låna denna. Inte världsbäst men tillräckligt bra!

Kameran krånglar med uppladdningen, så ni får vänta lite med bilder från Coffees flytt.
Kan bara säga att vår (ja, inte längre då...) fina ponny får ett lika fint nytt hem.

Stallet är jättenytt, luftigt och stort. Boxen är likaså rymlig och fin. Den nya ägarinnan sken som en sol.

Fredrik hade ridit en sista barbackasväng innan vi åkte och stalltjejerna kramade Coffee adjö. Det är ju vemodigt också, men det känns helt rätt ändå. Fredrik har länge varit för lång och den nya familjen är som klippt och skuren för Coffee.

Hon flyttar dessutom inte särskilt långt bort så vi kan hälsa på när vi vill. Så blev det u inte med Falcon - han försvann alldeles för långt bort...

Så adjö lilla Coffee, svensk ridponny e. Orchis Morio x  u. Creme, ue. Gimmic.

Ha det bra i ditt nya hem!! :)

Idag var vi inne på ATG i Täby för försäljningsbesiktning av Coffee (e. Orchis Morio u. Creme).

Hade världens lugnaste och mest pedagogiska veterinär - faktiskt den bästa besiktning jag varit med om. Inte bara för att Coffee gick igenom utan anmärkningar, utan för att han var så bra på att berätta vad han tittade på och varför.

Han avslutade med att säga till köparna att de ska ta det lugnt den första tiden och tänka på att ponnyn, även om hon är snäll, kan känna sig osäker i sitt nya hem. Det är en ny ryttare med ny ridstil, nya underlag, nya rutiner. Allt detta tillsammans kan göra att man sätter mer press på ponnyn än man tror. Bättre att ta det lugnt, efterlikna den gamla ägarens rutiner så mycket som möjligt och sedan undan för undan introducera det nya.

Jättekul att allt stod rätt till med Coffee - inte för att hon gett oss orsak att tro något annat, men man vet ju aldrig vid besiktningar. Så mycket har jag lärt mig genom åren i allafall!!

Vi har haft en intressent på Coffee senaste veckan. De provred och var nöjda, sedan ville de gärna rida en hopplektion för sin ordinarie tränare för att få höra tränarens åsikt  - så vi åkte till Rimbo igår med Coffee för denna lektion.

De hoppade och var om möjligt ännu nöjdare. Nu ringde de och berättade att de slår till, så de ska beställa tid för veterinärbesiktning.

Jag tycker de verkar ju trevliga som helst, och jag har bara hört gott om dem från andra. Det blir deras dotters första egna ponny och det tror jag att vår kaffesmula passar perfekt för. Men som vanligt är det blandade känslor när man ska sälja. Jag tycker ju så mycket om denna ponny! 

I helgen var jag på domar-/banbyggarkurs i working equitation.

Domare kommer jag aldrig bli då man måste ha en dressyrdomarutbildning i bagaget, men tydligen får jag tills vidare döma klubb- och inbjudningstävlingar i lätt klass i egenskap av "annan person som är särskilt insatt i sporten".

De som höll i kursen var ordförande för WAWE (World Association för Working Equitation) och en internationell domare från Portugal.

Det var otroligt intressant och spännande. Vi fick se olika sekvenser från dressyrprogrammen ridna av olika ekipage och diskutera poängsättning och motivera dessa. Sedan fick vi lära oss lite om hur man komponerar teknik- och speedbanan och hur man kan höja svårighetsgraden på olika sätt.

På lördagen ingick en WE-tävling som inslag i kursen, och den tävlingen var Fredrik och Coffee med på. De hade egentligen anmält sig till LA-nivån, men när det blev för få tävlanden så att det bara blev en CR så valde han att gå upp till MSV istället, för där var det 6 st anmälda med honom så det blev en riktig tävling.

Dressyren gick faktiskt bra med tanke på att Fredrik bara tränat MSV-programmet i tre dagar. Han kom fyra och missarna som gjordes var främst när det handlade om galoppombyten. Coffee var inte riktigt framme och gjorde inte riktigt rena byten.

Galoppombytena spökade även i teknikprogrammet, men där kom han ändå trea.

Slutligen, Fredriks paradgren, speed: tyvärr rena plockepinnet där han rev en pinne både i enkel- och parallellslalom och fick en massa tidstillägg. I den klassen gjorde dock de andra ekipagen också bort sig, så han blev trea i speed och trea totalt. Det är ju inte illa alls för en debutant!!

Synd bara att det blir sista WE-tävlingen för Fredrik på Coffee...

Eftersom jag har ett rätt småsegt liv (men är tillräckligt gammal för att vara tacksam för det) så är egentligen inget av allt det där som händer här hemma så spännande att det egentligen går att skrapa ihop till en läsvärd blogg. Men jag kan komma med några uppmaningar för att pigga upp i allafall!

1. Ät Polly Rocks

Jag kunde inte sluta äta. Älskar kombinationen choklad och lakrits. Lakrits är även gott tillsammans med citron. Här var alla tre smakerna: choklad, citron och saltlakrits! Larvigt gott!!! Och ersätter lätt en middag. Fast det vet ni ju att man inte ska göra - alltså ersätta middagar med godis. Alltför ofta.

2. Titta på hästar.

Vi har varit och provridit en häst. Eller rättare sagt, Fredrik har det.
Har ingen aning vad vi egentligen ska ha, Coffee är inte heller såld än, satte precis ut annons på henne och så vitt jag vet så är det svårsålt just nu i allra största allmänhet så jag har inte så stora förhoppningar. Å andra sidan - blir hon kvar ett tag till så är jag inte jätteledsen för det. Fredrik KAN ju rida Sacha då och då och även om han är lång, så är han ännu inte för tung för Coffee.

3. Delad vardag blir roligare vardag! Dela om du kan!

Efter drygt två veckor i Arizona på jobbuppdrag landade Roland åter i ett småkyligt Sverige. Han har varit och sett Grand Canyon, shoppat på uppdrag av mig och sett en sandstorm fara över staden.
Kylskåpet här hemma blev bara tommare och tommare (Roland är den som brukar handla) och det var helt klart trist att vara hemma nästan ensam hela tiden. Ingen storslagen Grand Canyon att titta på här och det är bara de gamla ointressanta och trista regnbyarna som far över Rimbo. Har man ingen att dela den halvtrista vardagen med så blir den ...heltrist.

Något som torde ligga under såväl skolbusschaufför och tömmare av hundbajslådor i status, är väl telefonförsäljarens yrke.

Dessa människor som ringer och jagar en både via den vanliga telefonen - och nu även via mobil... Jag svarar vanligtvis aldrig på hemliga nummer eller ens på okända nummer när det uppenbarar sig sådana på mobilen. Brukar snabbt slå upp på Eniro och om det är någon jag känner så ringer jag upp.

Ibland tabbar man sig bara och råkar svara utan att ha tittat på numret och tamefan om det inte är en försäljarjävel!

Idag lyckades jag med just det konststycket.

Av en outgrundlig anledning lät jag människan prata vidare - det handlade om någon fondförvaltning av pensionsfonderna och jag tänkte att när hon ändå är i luren får hon väl prata klart. Dum idé.

Sedan kom frågorna:

- Vilka sparformer har du? Vilka fonder ligger pengarna i? Har du dittenfond eller dattenfond?

Inser till min egen fasa att jag blir tvungen att svara som ett dumt våp:

- Jag har ingen aning. Min man har hand om det där och så länge jag har pengar att shoppa för (äääh, spendera på  hästarna) så frågar jag inte. Han har hittills inte blåst mig ekonomiskt och skulle han göra det någon gång i framtiden så får han ett hål i huvudet.

Samtalet avslutat. Försäljaren fick ingen provision.