Var på ett konvent där en av föreläsningarna handlade om målsättning.

Det presenterades en modell som kan användas för att göra upp 10-årsplaner och så fick vi se hur man kunde bena ner målsättningen i delmål och hantera det som eventuellt skulle hjälpa eller stjälpa en under den 10-årsperioden.

Jag fann mig själv fullständigt ur stånd att tänka ut något mål som ligger tio år fram i tiden. Eller ens fem eller två år. Tom tankebubbla. Dels kom jag inte på något speciellt som jag vill ska ha hänt vid den tiden. Jag vill vara frisk och hel – men det är lite svårt att planlägga. Vet ju folk som aldrig dricker, röker eller festar och som motionerar på lagom nivå och ändå går de och blir jättesjuka eller till och med mular på vägen. Så länge jag vet med mig att jag undviker fullständigt osund mat och att jag faktiskt rör på mig, så känns det rätt onödigt att planlägga något som för övrigt mest är ett utslag av slumpen.

Vill jag nå några speciella prestationer?  Vinna tävlingar? Bli bästa läraren nånsin?
Njäh. Kul om det händer, men nej, jag är inte beredd att strukturera upp min vardag för att det ska hända. Det får bli grädde på moset om jag råkar befinna mig på en sådan position någon gång framöver – och då lär det handla om att något fått mig att ”fastna” på så vis att jag känner att jag vill lägga ner en massa extra engagemang. Jag tror dessutom att det där som får mig att fastna inte handlar om att jag ska nå någon speciell position framöver, utan att det kommer vara (och har hittills varit) något som känns kul och får mig att tycka att livet är intressant just där och då.

Jag har kommit fram till att min planering inför framtiden snarare handlar om flödesscheman än en linjär plan.

Man får utgå från den situation du är i, och vad du vill just nu. Välj pil höger eller pil vänster beroende på svar. Nu hamnar du i ny ruta utifrån ditt val och de förutsättningar du hade. Ny fundering – väljer jag pil höger, pil vänster, eller nya pilen: rakt uppåt? Nytt val, ny ruta, ny inventering av omvärld och magkänsla.  Till slut hamnar man…nånstans. Varje valtillfälle beror på omständigheterna och kan ge en helt ny vändning och livsinriktning. Finns inget fixmål som ska strävas emot, utan nya möjligheter anpassade till den verklighet som råder just när valet görs.

Låter rätt rimligt, men kanske lite tråkigt och oglamuröst? Inte "jag drömde en dröm och nu är jag där"? 

Skulle snarare säga att insikten är frukten av att ha funnits på jorden under en längre tid, ha satt mål och sedan insett att man stukar armen, man har maginfluensa den dagen tävlingen är, hästen hatar den gren man tänkt tävla i, jobbet i arbetslivet innehöll så mycket annat som man inte förstod att man kunde ägna sig åt från början… Ingen idé att stirra stint mot ett mål – utan flödesschemat ger möjlighet att hela tiden ta in det som gäller här och nu och det ger möjlighet till helomvändningar. Hur många tror ni fortsätter att jobba mot ett mål de borde släppt för länge sedan? Folk som fortsätter med ett jobb de egentligen inte gillar, som rider grenar de egentligen inte längre har något större nöje av (men de är ju bara två år från MÅLET nu!!)  Med flödesschemat kommer du ifrån känslan av nederlag om du släpper ett långsiktigt mål. Rätt mål är ju beroende på hur det känns IDAG, inte av hur det kändes för 8 år sedan.

Sedan…säger jag med små bokstäver: så verkar ordet ”satsning” vara totalt jinxat. Räcker med att man uttalar det i en knapp utandning, så får bilen punka, hästen bryter benet och själv blir man pälsdjursallergiker. Bara sådär. På en gång. Japp, nu har jag serverat ännu en erfarenhetsbaserad insikt.

Exempel på ett ofta använt flödesschema:
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...