För att travestera Miss Grant I Fame:

You want fine dining and wine. Well here you start paying it – in sweat! 

Min kropps default mode är soffläget.

Har aldrig känt ett brinnande behov av att röra på mig. De gånger jag väl gör det, så är det av en uttalad anledning. Jag måste ta mig från ett ställe till ett annat. Det är svårt att mocka och rida utan att röra på sig, ska jag med bussen och är sent ute så är jag nödd och tvungen att springa, i alla fall när jag bor som jag bor och nästa buss går om tre timmar.

Nu har jag fått ytterligare en anledning till att röra på mig: medelåldern.

De där bullätande dagarna är över. I alla fall de där bullätande dagarna som avstod från att sätta sin tag i form av fett nånstans på kroppen. Trist, med tanke på att jag gillar bullar, och mat, och vin, och choklad och… ja faktiskt även grönsaker och nyttigheter, men inte bara.

Så – det är dags att röra sig av rent kompensatoriska anledningar.
För att slippa röra sig en massa i onödan så har jag sett till att ordna en pulsmätare. Hade faktiskt en sedan tidigare, som jag fått gratis nån gång när jag beställt en provprenumeration på nån fitnesstidning. Ni vet en sån man läser i hopp om att komma i form genom att bara läsa artiklarna vid köksbordet (med bullfatet bredvid).
Pulsklockan hade jag redan tappat bort, men sändaren var kvar.

Provade om sändaren funkade ihop med klockan till hästens pulsmätare – och det gjorde den! Så nu kan jag kolla att jag verkligen rör mig i rätt hastighet för fettförbränning. Jag är inte ett skrutt intresserad av att få kondition (det får gärna komma som ren biprodukt). Inte heller att pressa mjölksyranivåer (De få gånger jag springer till bussen får det ske på ren adrenalin) så det bästa är att kolla så att jag vare sig rör mig för snabbt eller för långsamt för att just mota dessa onödiga, numera idogt fastklängande fettceller i grind.

Underbart nog visade det sig att rask promenadtakt i kuperad terräng räcker bra, jag kommer upp i rätt pulsintervaller och inte långt över min comfort zone vad gäller ansträngning.

Så – miss Grant – I don’t really need to sweat that much! Men röra mig, det måste jag.

 
Uäck!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...