Eftersom vi just nu är lite i valet och kvalet beträffande vad vi ska göra med familjens nuvarande hästar, så har det rent naturligt blivit så att jag funderat lite mer på mitt hästliv genom tiderna. Det är ju ganska många hästar och ponnyer som passerat revy genom åren och alla har de haft sina speciella egenheter och personligheter.

För ett par år sedan presenterade jag alla de hästar jag haft och är man intresserad av det, kan man börja läsa på: http://addi2.bloggplatsen.se/2010/09/  och sedan bläddra framåt.

Ikväll när jag var ute på vinterpromenad i snön så kom jag att tänka på alla lätt korkade saker jag gjort när jag ridit och kört hästar, ni vet, det där som inte direkt visar på gott omdöme och gedigna hästkunskaper. Nu tror jag inte att jag är ensam om sådana episoder, därför kan jag också dela med mig av dem. Och därför, nu riktad till mina barn, är jag också stundtals lite nervös av mig när ni rider och hanterar hästar. Det är ju bara så att en del knäppigheter gör alla - även ni. När man är mitt uppe i det hela hinner man möjligen tänka "Ooops, det här var nog inte så bra", men i efterhand inser man ofta hur nära katastrof man varit.
Ni vet ju dessutom hur jag funkar, så jag vet att det är ganska många incidenter ni inte berättat för mig. Jag är helt nöjd med det arrangemanget. Keep it up! Jag behöver inte veta.

Men här kommer några av mina största bleeps and blunders till häst:

Nelex - första hästen, en pensionerad travare som jag bl a hade uppstallad på Söderby gård, Lindholmen.
På Söderby finns (fanns?) en fälttävlansbana, och ingen hade nånsin berättat för mig att man inte ska hoppa fälttävlanshinder utan närvarande instruktör. Alltså var vi ganska ofta ute och hoppade fasta hinder på egen hand. Ni som sett travare utan alltför goda galoppanlag galoppera vet att det kan se rätt skoj ut. Ändå hoppar de oftast ganska bra - på något sätt knör de över alla sina ben inklusive kropp och medsittande passagerare över hinder.

Nelex hade foderknölar på ryggen ett tag vilket gjorde att jag red barbacka under en lång period. Just då fick jag för mig att vi skulle prova att galoppera genom vattengraven, för det såg ju så coolt ut på fälttävlansbilderna. Så, barbacka i full...ja...full nån-obestämd-gångart satte vi fart mot vattengraven. Nånstans mitt i vattnet snubblade Nelex och jag for huvudstupa rakt över hans hals. Det här var i början på maj och det var INTE varmt. Minns att hjälmen fylldes med kallvatten när jag for som en projektil under ytan. Nelex stod först still, men när jag plaskande försökte vända mig på rätt köl frustade han till och försvann i galopp. Det var ju bara att tömma stövlarna och klafsa mot stallet, där man tagit emot en ryttarlös häst och precis var på väg att sätta sig i bilarna för att leta efter mig. Kände mig inte särskilt fälttävlanscool just i det ögonblicket.

Med Nelex var jag också ute på en skentur i vagn. Givetvis var jag ute och körde ensam, vad annars. Han fick nån sorts Solvallaknäpp från ingenting och gick inte att få stopp på. Hur jag än drog och slet i tömmarna så gick det bara fortare och fortare tills han själv valde att stanna. Jag var så ung och pank att det enda jag tänkte på var att jag måste reda ut situationen för jag hade inte råd att betala den lånade vagnen om den gick sönder. Taktturen hem var något av det mest adrenalinfyllda jag varit med om och efter det körde jag inte häst på något år eller så.

Skulle kunna ta upp ridturen då jag hade pannband under ridhjälmen som senare kanade ner över ögonen på mig mitt under en ganska okontrollerad galopp. Det ordnade sig på något sätt.

Med Fachall var jag ute och skenade en hel 5-milstävling, kan inte kalla det för annat. Först var jag så smart att jag bestämt mig för att rida på hackamore på denna tävling, trots att Fachall var snudd på okontaktbar även med bett. Hur som helst. Jag satt upp några minuter före start och insåg att han i princip inte gick att styra på hackamore. Men starten skulle ju snart gå...vad göra, vad göra....JO - TADA!! JAG STARTAR ÄNDÅ! Hästar brukar ju ändå springa i flock så han lär ju hålla sig på banan. (VEM i hela friden tänker så???? Ja, uppenbarligen jag när jag var i 20-årsåldern...) Så det gick väl ungefär så. Andra hästar sprang, Fachall sprang. Jag ville ibland sakta ner, det ville inte Fachall. Vi kom tvåa - dock inte tack vare någon i förhand uttänkt tävlingstaktik eller visad intelligens från ryttaren. Däremot bestämde jag mig för att inte råka i denna situation igen och att den tanken föddes var ju ändå en framgång.

Geshira var nog det mest genomtänkta hästprojekt jag haft. Med alla korkade nybörjarfel ovan (och många till) i bagaget så skulle denna häst bli RÄTT. Jag köpte henne som 6 månaders föl och här skulle fostras och tränas.

Jag tycker nog att jag lyckades bra. Tog hjälp när jag behövde det. Körde in henne och red in henne på egen hand. Tävlade körning, distans, western och dressyr - inte på toppnivåer men utifrån hennes och min kapacitet. Hon var lätt att lasta, klippa, sko, hantera hos veterinären och jag minns att jag t o m kunde ta stygnen efter en 10 cm reva hon fick i huvudet utan att hon fick tuppjuck. Hon litade på mig.

Enda ogenomtänkta jag gjorde med henne så vitt jag kommer på just nu, var väl körträningarna på Johannesberg dit jag för det mesta åkte själv. Vid ett av tillfällena så började man skjuta lerduvor på parkeringen några hundra meter från där jag körde. Jag var ju ensam i vagnen - ensam på hela körfältet -  så det var bara att låta Geshira göra lite rusningar vid smällarna och sedan ta tillbaka. Jag litade ju på att hon litade på mig, så det blev bara en väldigt bra miljöträning i slutändan då hon inte ens reagerade på skotten efter nån halvtimma...

Önskar att jag hade den geist jag hade på den tiden, då jag lade ner oräkneliga timmar på att umgås med och träna häst. Idag känner jag mig klumpig, blir lite för förskräckt när hästar reagerar stort över något som skrämmer dem. Hade det varit jag för 20 år sedan hade jag tagit itu med detta, men nu känner jag mig lite för dödlig och jag vet ju att det visserligen är bra att ha erfarenhet och tänka efter före, men man måste kombinera det med en portion attityd och mod för annars blir det ju ingenting av det hela. Så lite stukad stolthet finns det bakom min resignation. Jag har hanterat och ridit svåra och knepiga hästar, jag har rett ut nästan alla dessa hästar så att de blivit bättre och mer ridbara. Gäller att påminna mig själv om det ibland för att inte helt mista självförtroendet.
När jag läser om Anna Hassö, 49 år gammal, som fortsätter att rida fälttävlan trots att hon tidigare krossat sitt bäcken och brutit ryggen så undrar del av mig om hon inte är riktigt klok, men den andra delen önskar sig lite av den beslutsamheten, att inte sluta med det man tycker är roligt för att det kanske kan gå åt pipan.

Nåväl, vi får väl se hur det blir framöver med hästarna och ridandet. Inget som måste beslutas just ikväll...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...